nya bud, planer som ändras, hela tiden, varje andetag. ibland har jag fått ont när jag vetat att varje ord, steg, tanke är ett val. Man kan i evighet undra vad som skulle hänt om man sagt eller gjort ngt annat. mest ont gör det att tänka på om hon överlevt också, hur hade allt sett ut då? (Eller hur hade det sett ut om hon överlevt men inte jag..?)
hursomhelst, han har fått ett jobb vilket är underbart, men det innebär att jag blir ensam hos honom större delen av de dagarna jag hälsar på. vill vara fullt ut glad för hans skull men...
jag känner mig tung i själen trots att det är nästan sommar. är så väldigt trött hela tiden, är för trött för att somna, för trött för att vakna, för trött för att lyssna, tänka, tala, skapa, plugga. men allt jag väljer är ett val och i evighet kan man undra hur det skulle blivit annorlunda på ngt vis.
det finns ingen logik i mina tankar, de tänker sommarhöstvår, slukar alla årstiders musik utan reflektion. dåtid och nutid i en stor musikalisk röra. men det låter mig undvika att somna på bussen.
Jag önskar oftare att jag vore en riktig tjej, som de där oåtkomliga tjejerna på bussen.
No comments:
Post a Comment