åker nattbuss hem för första gången i mitt liv och jag är ovanligt pigg. kaos i hjärnan, en gnagande tanke om att jag borde göra ngt, ta ett beslut. men jag skjuter verkligheten framför mig så långt det bara går för jag hatar att besluta om saker när jag inte har den blekaste om vad som vore det bästa beslutet.. och i mitt läge tabbar man sig inte gärna.. jag är en hora när jag är full, jag är en hora när jag är nykter. jag är alltså ett svin i alla tillstånd. ett svin och samtidigt en liten flicka. saker och ting kunde vara enklare men jag måste väl också få en släng av all världens skit ibland. Tanken lämnar mig ensam, utan ord.
det där med att njuta. jag längtar efter mer men samtidigt så är jag rädd, eller kanske inte rädd. kanske bara van att tänka. för att tänka det slipper man inte, även om att bara känna kanske vore bäst just nu. jag får precis vad jag vill ha och har alla möjligheter att få mer. lämnar jag ngt bakom mig? har jag redan lämnat allt? nä det vill jag inte tro att jag har. living life to it fullest om det heter så. jag bygger och skapar med mig själv som verktyg. för att imponera på någon? kanske, men mest för att imponera på mig själv, testa mina egna gränser. fast jag kanske bara antar att mitt agerande ska hjälpa mig för inget sånt kan jag säkert veta.
kanske är det dags att vårstäda bland sina vänner. jag blir ledsen när jag inser att alla andra som mått dåligt runt mig slipper vandra med ärrade armar. är det meningen att jag ska ha med mig alla ärr som ngnslags läxa i livet? jag drömmer fortfarande om att vakna utan ärr, att de en morgon ska vara försvunna, att de ska vara såpass borta att de inte ens kommer fram när det är kallt. men jag vet att det aldrig kommer hända. Ibland drömmer jag även om att få vara precis som en vanlig tjej. Dedär svala ansiktena på bussen med jämn hy och långt hår. de som håller koll på modet och faktiskt har kroppar som passar i det. Jag önskar många gånger att jag kunde vakna upp så. kriget i mig själv. Jag vet att jag aldrig skulle kunna leva så, leva i jakt på perfektion, jag skulle kväva mig själv. men ibland undrar jag om den insikten inte kunde slagit mig på ngt annat sätt än vägen den hittills valt..
nya bud, planer som ändras, hela tiden, varje andetag. ibland har jag fått ont när jag vetat att varje ord, steg, tanke är ett val. Man kan i evighet undra vad som skulle hänt om man sagt eller gjort ngt annat. mest ont gör det att tänka på om hon överlevt också, hur hade allt sett ut då? (Eller hur hade det sett ut om hon överlevt men inte jag..?)
hursomhelst, han har fått ett jobb vilket är underbart, men det innebär att jag blir ensam hos honom större delen av de dagarna jag hälsar på. vill vara fullt ut glad för hans skull men...
jag känner mig tung i själen trots att det är nästan sommar. är så väldigt trött hela tiden, är för trött för att somna, för trött för att vakna, för trött för att lyssna, tänka, tala, skapa, plugga. men allt jag väljer är ett val och i evighet kan man undra hur det skulle blivit annorlunda på ngt vis.
det finns ingen logik i mina tankar, de tänker sommarhöstvår, slukar alla årstiders musik utan reflektion. dåtid och nutid i en stor musikalisk röra. men det låter mig undvika att somna på bussen.
Jag önskar oftare att jag vore en riktig tjej, som de där oåtkomliga tjejerna på bussen.
kan inte svälja ordentligt för min kropp är gjord av slem. känner mig varm och känner inte av min skyldighet att stanna i skolan så efter denhär lektionen går jag hem och spottar slem. förlåt min okänslighet. Det finns ingen ork att finnas bland klasskamrater, ingen lust att lyssna på deras prat, ingen ork att svara, finnas med i handlingen.. varje liten grej jag stör mig på hos er växer i mig och får mig att vilja kräkas på er. 39 dagar kvar till ngt helt annat, till ngt annat än _dethär_.. (Gud jag orkar inte era blickar som söker mig, söker efter mina betyg, efter mina rätt och fel, min brister - för att? att lyfta era egon? För att stilla era bekräfelsebehov? borde inte störa mig men sånt växer som sagt inuti mig) vem är du? varför tror du att Du är överallt? att Du har rätt att kommentera, röra, finns allt/överallt. jag vill stampa sönder alla människokryp omkring mig, men vilka har man kvar då..? så man får se upp med vart man kliver tills man behöver stanna kvar.
