Helt plötsligt blev jag denhär människan. Och så har jag sovit sex timmar och trodde jag skulle kräkas när jag vaknade.. orkade inte säga ngt till mamma, orkade inte klaga. för då kanske hon skulle se mina röda utslag på ögonlocken och undra, och påsåsätt kanske se min septum, det riskerar jag inte. igår och idag känner jag mig vilsen, i den stora världen och i den lilla. har blekt håret och klippt lugg så nu vet jag inte om jag är 13 igen eller 18. Och jag vet inte vem jag är, jag drömmer att jag vill köpa röda skjortor men inget annat stämmer. har jag blivit ngt slags sjösjuk? inte kan man ha en kapten på dethär viset? Mina mannar förväntar sig guld, död, kvinnor och rom, inte en identiteskris. (Piratigare synonymer mottages gärna) men men allt ordnar sig snart. "en kapten klagar inte på vinden - han lär sig segla" så det är bara att rida ut stormen.
No comments:
Post a Comment