allt jag önskar är att gå omkring såhär. jag vill till mina rötter, ge näring till min själ. jag behöver en paus, döden ger liksom en konstig tomhet inuti. jag vill lägga min själ i dina händer ett par dagar för att slippa fokusera på laget och istället kunna fokusera så djupet. och jag vet att jag har talat om den tunna barriären mellan dåtid och nutid. när jag gick imorse så klev jag i mina minnen. det luktade värme, parfym, rök, regn och ngnslags förälskelse. vad har jag gjort? jag önskar att jag kunde följa mina egna råd. jag önskar att jag visste vad jag höll på med lite mer. jag ska fråga om jag får resa härifrån. ta en paus från mig själv och andas lite norrlandslugn. men kanske tröttnar jag på att tänka ändå. jag vill be om förlåt för saker jag inte gjort. Och för att alla de omkring mig inte kan fastna hos mig, jag vill inte ha er i mitt liv
har egentligen inget vettigt att säga eftersom jag inte är ute på några särskilda äventyr. jag lider av hosta och kanske ngnslags längtan. en längtan efter något mer. men jag antar att man tillslut inser att det man redan har är det man längtar efter, fast oftast märker man det försent.
Jag låg i hängmattan här om dagen och blundade. slöt ögonen och färdades tillbaka till barndomen. ibland är dåtidens vägg så väldigt tunn att man bara behöver blunda för att nå dit. ibland är dåtidens vägg som betong - då finns det bara tårar i nutiden och en påtaglig känsla av att aldrig kunna återvända.
väntar du på mig tills jag återvänder? en svalas färd över haven.
Konstigt det där med människor, konstigt det där med kaptenen. Polly vill ha ett kex? Och egentligen bara ett lugnt hav. Men hur kan en kapten vara lugnet utan att låsa in sitt äventyrshjärta i en kista? Att det bara är genom att låsa in sitt hjärta hos den man älskar man kan leva i äventyret.men hur kan kärleken orka leva i en låda? fast du är ju en gudinna - med tålamod och kärlek utan dess like. Att du älskar en kapten som jag, ett darrande katthjärta, ett svävande äventyrs hjärta på de sju haven. Kanske är tomheten i lilla livet ett tecken på att mitt hjärta är förvarat i din låda.. Jag hoppas.
Helt plötsligt blev jag denhär människan. Och så har jag sovit sex timmar och trodde jag skulle kräkas när jag vaknade.. orkade inte säga ngt till mamma, orkade inte klaga. för då kanske hon skulle se mina röda utslag på ögonlocken och undra, och påsåsätt kanske se min septum, det riskerar jag inte. igår och idag känner jag mig vilsen, i den stora världen och i den lilla. har blekt håret och klippt lugg så nu vet jag inte om jag är 13 igen eller 18. Och jag vet inte vem jag är, jag drömmer att jag vill köpa röda skjortor men inget annat stämmer. har jag blivit ngt slags sjösjuk? inte kan man ha en kapten på dethär viset? Mina mannar förväntar sig guld, död, kvinnor och rom, inte en identiteskris. (Piratigare synonymer mottages gärna) men men allt ordnar sig snart. "en kapten klagar inte på vinden - han lär sig segla" så det är bara att rida ut stormen.
Ochjag tänkte precis säga att det kändes konstigt men mysigt att lyssna på d.marley och gå i snön då min ipod dog. Hur fan tänkte den då? Annars så har jag drömt konstigaste men mysigaste drömmen om vampyrer. är ganska sugen på att stanna kvar där kan jag villigt erkänna, det är ngt mellan mig och dem.. <3 håll hårt i hatten och ge inte bort din sista rom - det kanske blir kallare
Vilket sjöslag?! Galna grejer, galna människor, fler freaks till min besättning. Ett relativt lyckat rekryteringsslag. kaptenen har talat och då gäller det att lyssna; all rom är fullkomligt slut.
Haha gillar bilden:-D hur som, kaptenen är ute på äventyr, packat väskan och seglar de sju haven. Allting kan inte alltid bli som man hoppats men något blir det alltid. Anländer till destination norrköping om cirka 30min. Haven är spegelblanka och det enda som är oroligt är jag, även om en kapten aldrig räds ngt, haha. spänningen tär lite på ett gammalt äventyrshjärta bara ;) håll skeppen sjödugliga under tiden, fred och kärlek.
