well, blogg.se verkar inte fungera så..då kör vi här.
verkar inte vara någon som läser så jag skulle i princip kunna säga allt jag vill.
dock har jag gång på gång lärt mig att det ska man i i största möjliga utsträckning låta bli, att säga precis vad man tycker. för oftast (läs: alltid) kommer det och biter tillbaka när man minst anar...
detta gör mig, om möjligt, ännu mer irriterad på mina medmänniskor. och kanske mig själv, jag vet inte riktigt om jag är en sån som är lurig och bits när jag har chansen.
säger man nu vad man tycker ändå så kan man vara säker på att den person det handlar om får reda på det nästa gång en åhörare involverat sig med alkohol eller liknande. (om åhörare och omtalad person nu känner varandra vill säga. fast det kravet verkar inte hålla alla gånger heller..)
igår pratade jag med en person om något jag inte pratat om på länge. det var ovant att upprepa ord om självdesktruktivtet, det där talet man för något år sen kunde rabbla i sömnen. Nu kändes det mer som om jag inte riktigt visste vad jag pratade om längre, vilket kanske är bra.
Å andra sidan så verkar det som om jag har något nytt att lära mig utantill, att vara dendär som säger åt, säger till, förklarar för andra att de inte alls borde göra si och så.
Jag verkar ha blivit den som mina vänner var för mig förr, den.. uppläxande delen av samtalet.
kanske stämmer det, detdär som brukas sägas; att man har lättare att se när andra mår dåligt om man själv mår bra.
om det stämmer så innebär det ju något positivt för min del.
tyvärr så innebär det ju också att jag inser att många av mina vänner inte mår så bra..
och jag orkar inte bära deras tyngd, det känns inte som om jag kan tillföra något, inte hjälpa någon. så det är ju en ond cirkel hela grejen.
nu verkar jag inte ha mer att säga, kanske en liten påminnelse om att skolan faktiskt börjar imorgon och de flesta andra verkar vara lika pepp som jag... och förhoppningsvis har de flesta andra även gjort ungefär lika mkt läxor som jag.
helgen blir bra iaf, det blir det. helgen blir liksom..Helgen.
håll hårt i hatten - och rommen!
verkar inte vara någon som läser så jag skulle i princip kunna säga allt jag vill.
dock har jag gång på gång lärt mig att det ska man i i största möjliga utsträckning låta bli, att säga precis vad man tycker. för oftast (läs: alltid) kommer det och biter tillbaka när man minst anar...
detta gör mig, om möjligt, ännu mer irriterad på mina medmänniskor. och kanske mig själv, jag vet inte riktigt om jag är en sån som är lurig och bits när jag har chansen.
säger man nu vad man tycker ändå så kan man vara säker på att den person det handlar om får reda på det nästa gång en åhörare involverat sig med alkohol eller liknande. (om åhörare och omtalad person nu känner varandra vill säga. fast det kravet verkar inte hålla alla gånger heller..)
igår pratade jag med en person om något jag inte pratat om på länge. det var ovant att upprepa ord om självdesktruktivtet, det där talet man för något år sen kunde rabbla i sömnen. Nu kändes det mer som om jag inte riktigt visste vad jag pratade om längre, vilket kanske är bra.
Å andra sidan så verkar det som om jag har något nytt att lära mig utantill, att vara dendär som säger åt, säger till, förklarar för andra att de inte alls borde göra si och så.
Jag verkar ha blivit den som mina vänner var för mig förr, den.. uppläxande delen av samtalet.
kanske stämmer det, detdär som brukas sägas; att man har lättare att se när andra mår dåligt om man själv mår bra.
om det stämmer så innebär det ju något positivt för min del.
tyvärr så innebär det ju också att jag inser att många av mina vänner inte mår så bra..
och jag orkar inte bära deras tyngd, det känns inte som om jag kan tillföra något, inte hjälpa någon. så det är ju en ond cirkel hela grejen.
nu verkar jag inte ha mer att säga, kanske en liten påminnelse om att skolan faktiskt börjar imorgon och de flesta andra verkar vara lika pepp som jag... och förhoppningsvis har de flesta andra även gjort ungefär lika mkt läxor som jag.
helgen blir bra iaf, det blir det. helgen blir liksom..Helgen.
håll hårt i hatten - och rommen!
1 comment:
haha det känns som åtminstone en del kan jag ta åt mig hoho. jag glömde mig, du vet vad jag pratar om ;)
men du ska inte känna att du måste ta allas problem. det är fint att du inte skiter i folk. men ibland räcker det nog bara att låna ett öra och ett litet stöd. dina axlar ska inte behöva en massa tyngd.
puss.
Post a Comment